En påse gott och blandat

 

Syntolkning: Bilden visar en korgstol som står framför en fransk balkong med vita gardiner. I stolen ligger kuddar i vitt och blått, och även väggen bakom har en tapet med blått mönster mot vit bakgrund. 

Denna vecka hade vi lektioner med Josef från Furuboda. Veckan hade inget genomgående tema, utan det var en påse gott och blandat.

 

Måndag

Veckans första lektion började med en incheckning. Vi fick svara på frågan om varför vi behöver skola. Vi var överens om att den behövs för att vi ska lära oss att förstå samhället och varandra. Vi mår bra av att aktivera hjärnan och lära oss nya saker. Alla yrken behövs i vårt samhälle och vissa kräver högre utbildning än andra. Vi skulle inte klara oss utan exempelvis läkare eller ingenjörer. Man kan diskutera om skolan behövs nu när all information finns på internet, men den informationen går inte alltid att lita på.

Vi tycker det är bra att grundskolan är obligatorisk. Många barn hade säkert valt att stanna hemma om de fått chansen, ,men faktum kvarstår att det är svårare att lära när man blir äldre. Skolan passar vissa, men inte alla. Går man i grundskola får man en förståelse för vad det innebär, annars kan man omöjligt veta om det passar en själv. Tyvärr tappar vissa barn intresset för exempelvis matematik när de börjar skolan. Det är roligt att lära hemma när man själv vill, men det blir en annan sak inom skolans väggar där man blir tvingad till det. Många tycker att skolan blir roligare när man kommer upp på gymnasiet. Då får man själv välja linje och får inrikta sig på något man tycker är roligt. Detta ökar motivationen.

Skolan finns för att ge oss frihet. Vi får verktyg för att klara oss senare i livet och den ger oss möjlighet att välja vad vi vill syssla med. Det man gör i skolan gynnar en i framtiden, tänk på alla barn som inte får chansen till en bra skolgång, eller ingen alls. Många barn i Sverige har ingen respekt för skolan och de förstår inte hur lyckligt lottade de är. Vi ska vara glada att skolan är jämställd, alla får gå i skolan, oavsett kön eller ekonomi. Alla får lära sig att läsa och skriva, vilket gör att vi kan göra våra röster hörda.

Jag berättade om ett ämne jag skulle vilja införa i skolan, där man får lära sig om människors olikheter. Från tidig ålder kan man på så sätt minska exempelvis rasism, homofobi och funkofobi. Många barn får goda värderingar med sig hemifrån, men långt ifrån alla. När jag gick i grundskolan minns jag att vi hade Olweus, vilket var en form av antimobbningslektion. Jag tror mycket mobbing bygger på att vi inte lärt oss att förstå och acceptera att vi alla är olika. Ett ämne om hur vi bemöter varandras olikheter tror jag därför hade gjort stor nytta.

 

Efter incheckningen backade vi tillbaka två veckor i tiden, till våra personliga presentationer. Josef bad oss svara på följande frågor:

 

Beskriv skapandeprocessen med tre ord

·         Kreativitet – Det var roligt att få arbeta med ett mer kreativt arbete. Jag fick skriva manus, designa en PowerPoint och hitta passande bilder. Det var ett arbete som jag la ner mycket tid på, men jag fick en helhet som jag var nöjd med.

·         Kunskapsutbyte – Under själva presentationstillfällena fick vi dela med oss av vår kunskap. Vi fick berätta om våra liv, våra olika funktionshinder och behov av webbtillgänglighet. Det var nyttigt att få höra andra berätta, för att kunna lära sig mer om olika perspektiv på den digitala utvecklingen.

·         Livshistoria – I min presentation berättade jag omfattande om mitt funktionshinder, hur det först uppdagades och fram till hur det är idag. Det är inte ofta man får chansen att berätta historien så ingående, ofta berättar jag bara att jag är synskadad och rullstolsburen. Jag tycker själv det är väldigt intressant att ta del av andra människors historier, och jag hoppas att min egen också kan vara givande för någon.

 

Nådde du din fulla potential, eller kunde det blivit bättre?

Jag var nöjd med mitt framförande, jag hade övat mycket och kände mig trygg i mitt innehåll. Jag var nervös ändå, men det hör ju till. Jag tappade bort mig en gång, men det kändes som ren otur och jag tror inte det berodde på att jag hade övat för lite. Efter min presentation fick jag värdefull feedback att ta med mig, så det finns några småsaker jag kommer ändra till nästa gång.

 

Om du fick börja om från början, skulle du gjort något annorlunda?

Jag hade ändrat några detaljer utifrån den feedback jag fick av mina kamrater. Exempelvis fick jag tips om att korta ner min inledning, eftersom det blev en del upprepning när jag sedan berättade själva innehållet. Jag hade en del bilder i min PowerPoint, på varje slide läste jag först upp texten och sedan syntolkade jag bilden. Jag fick ett råd om att syntolka bilden först, eftersom de seende ser bilden innan de hör texten. De kan koppla den till innehållet, samtidigt som det skapar nyfikenhet att få veta mer. Genom att syntolka bilden först skapar man samma effekt för de som inte ser. 

 

Onsdag

Under onsdagen skiftade vi fokus och pratade om våra fördjupande uppsatser. Vi började med en incheckning där vi fick berätta hur vi mådde, samt berätta kortfattat om hur det går med våra fördjupande uppsatser. Därefter delades vi in i våra handledningsgrupper, där vi fick berätta mer utförligt om hur processen går.

I grupperna fick vi var och en svara på följande frågor:

 

Hur har du tänkt kring ditt arbete, vad vill du bidra med och varför?

Jag har länge velat få mer kunskap om autism. Jag vet att flera i min närhet lever med diagnosen, men tidigare hade jag dålig kunskap om vad det innebär. Jag tyckte vår fördjupande uppgift var ett perfekt tillfälle att djupdyka i detta ämne. När jag intervjuade några personer med autism berättade de att folk generellt har bristande kunskap om diagnosen. Under arbetet med min uppsats har jag fått mycket ny information, och den är ändå långt ifrån färdig. Jag hoppas att personer som läser den kan få en större förståelse för denna diagnos, precis som jag har fått.

 

Hur går arbetet? Vad har du gjort och hur blev det?

Min analys är indelad i tre delar och hittills har jag mestadels arbetat med de två första delarna. Den första delen är faktabaserad, men med ett fåtal personliga historier, den handlar om diagnosen, vad den innebär för olika personer och hur/varför personer får den. Källorna är 1177 Vårdguiden, ett program på UR och e-autism, som är en webbaserad utbildning. Det var enkelt att hitta information och jag fick tag i bra och relevant fakta.

Den andra delen handlar om bemötande. Till den har jag intervjuat tre personer med autism, samt använt mig av en personlig artikel på Mind.se. Även denna del känns bra hittills, under intervjuerna fick jag utförliga svar, vilket gjorde det möjligt att få ihop en text som lyfter de personliga berättelserna.

 

Vad är din plan framöver?

Nu ska jag fokusera på den tredje delen som handlar om webbtillgänglighet. Jag har fått några personliga tankar och åsikter från mina intervjupersoner, men jag ska även leta fakta på internet. Jag har frågat en av våra lärare från Funka om tips på källor och har fått några länkar, både som handlar om kognitiv tillgänglighet, vilket är en del av autism, men också tillgänglighet för just personer med autism.

När denna del är klar ska jag skriva en avslutning, där jag sammanfattar det jag kommit fram till och svarar på frågorna jag ställde i början av uppsatsen. Därefter ska jag fixa en källförteckning, försättsblad och korrekturläsa min text.

 

Efter att alla i gruppen hade svarat på frågorna gav vi varandra feedback, vad som var intressant och vad som kunde förbättras. Vi konstaterade att det var svårt att ge feedback, eftersom vi alla hade kommit olika långt i processen. Därför pratade vi om att ha en extrainsatt lektion på påsklovet, för att få möjlighet att ge återkoppling på det (mer eller mindre) färdiga resultatet.

 

Fredag

Under fredagen hade vi lektion med Josefs andra klass som går allmän linje. Vi i Användare som Experter gavs möjligheten att hålla våra personliga presentationer en gång till, men en förkortad version, för att alla skulle hinna på ett lektionstillfälle. Det var kul, men samtidigt lite nervöst att prata inför personer man aldrig träffat förut. Efter allas presentationer gick vi in i ett intressant samtal om hur vi med olika funktionshinder vill bli bemötta av andra. Det var roligt att få dela med sig av sina tankar om detta ämne och vi i klassen hade relativt lika åsikter. Jag vill påstå att det inte hade varit lika svårt att leva med ett funktionshinder om man alltid blivit väl bemött av sin omgivning. Bemötandet är så extremt viktigt och jag tycker det är bra att vi pratar om det.

 

Nu tar vi helg tycker jag! 😊

//Emelie