Förberedelse inför fördjupning

 

 

Under denna vecka hade vi lektioner med Josef från Furuboda folkhögskola. Fokus låg på att bolla idéer inför våra fördjupande uppgifter, samt att samtala om vad som är bra respektive dålig feedback.

 

Måndag

Måndagens lektion började med en incheckning, då vi fick svara på frågan om vilket ämne vi skulle vilja vara riktigt kunniga inom. Många i klassen är intresserade av teknik, så flera nämnde det området. Vi kom fram till att det är bra att vara tekniskt kunnig som funktionshindrad, så man har goda kunskaper om sina hjälpmedel och hur den digitala tekniken är uppbyggd. Att kunna skapa något själv, dataspel eller varför inte brädspel var flera av mina kamrater intresserade av. Andra ämnen som togs upp var kaffehistoria, film och serier samt sport. För min egen del hade jag svårt att välja ett ämne, jag föredrar att ha lite kunskap inom många olika områden.

 

Efter incheckningen började vi prata om vår fördjupande uppgift, hur den ska vara utformad och vilka ämnen som kan vara relevanta. Vi ska skriva en uppsats, samt hålla ett föredrag inför klassen. Omfattningen på detta kommer skifta mellan oss deltagare, beroende på vad vi är bäst på och känner oss mest bekväma med. Under perioden då vi arbetar med fördjupningen ska vi vara indelade i grupper med tre deltagare i varje grupp. Vi ska göra varsitt individuellt arbete, men grupperna ska fungera som bollplank. Vi ska stötta varandra och diskutera olika idéer.

 

Efter en kort rast blev vi indelade i våra handledningsgrupper. Vi skulle svara på frågan om vi grävt ner oss inom något ämne tidigare. Vad det var för ämne och hur det kändes. Både jag och mina två kamrater hade gjort det, alla tre inom skolans värld. Jag själv skrev ett gymnasiearbete om countrymusikens historia. Jag jämförde musiken på 1920-talet med den musik som produceras idag. Det var ett svårt men intressant arbete som sträckte sig över ett helt läsår. Jag och min mamma satt i otaliga timmar för att få ihop en så bra uppsats som möjligt. Jag behövde mycket hjälp, eftersom det är svårt för mig som gravt synskadad att skumma igenom texter på internet. Jag var färdig med arbetet i god tid och såg framemot att få en ordentlig bedömning av det jobb jag gjort. Vi i klassen skulle få ta del av varandras arbeten och ge feedback, samt få en bedömning av handledaren. Tre månader innan jag tog studenten bröt Coronapandemin ut och all undervisning fick ske på distans. Bedömningsprocessen blev därför inte alls som det var tänkt, det blev i princip bara ett kort samtal med handledaren. Den digitala undervisningen var som sagt helt ny, så ingen var särskilt bekant med den plattformen. Idag tror jag det hade kunnat lösas på ett bättre sätt, men just där och då kändes det väldigt tråkigt.

 

En av mina klasskamrater hade skrivit en B-uppsats i historia, där han jämförde hur det var att idrotta med en synnedsättning när man gick på internatskola för synskadade, jämfört med när man går i integrerad skola. Han intervjuade en person som gått på internat och en person som gått i annan skola, samt en idrottslärare som undervisat på båda sätten. Det blev en liten studie, eftersom min kamrat bara hade tre veckor på sig att genomföra den, men han tyckte det var intressant att kunna skapa ny kunskap.

 

Min andra kamrat berättade om ett specialarbete han gjorde under gymnasietiden, då han skrev om gyllene snittet. Det är en speciell formel man använder för att få fram det vackra i bilder. Det talar om vilket avstånd olika föremål ska ha till varandra, för att skapa harmoni för det mänskliga ögat. Min kamrat skrev sin uppsats för ca 20 år sedan och vi diskuterade skillnaden mellan att leta information då och nu. Han fick hämta alla sina källor på biblioteket, medan nästan hela mitt gymnasiearbete var hämtat från nätbaserad information. Ännu en gång kom vi fram till hur viktig webbtillgängligheten är för att alla ska kunna ta del av information.

 

Efter vårt gruppsamtal samlades vi åter i helklass, där vi fick berätta om vad vi hade pratat om i grupperna. Det visade sig att de flesta av oss hade gjort något fördjupande arbete, antingen under skoltiden eller på arbetsplatsen.

 

Till onsdagens lektion skulle vi fundera kring vilket ämne vi vill fördjupa oss inom i vårens uppgift. Vi skulle även tänka på tre frågor som vi hoppas kunna få svar på genom uppsatsen.

 

Onsdag

Även onsdagens lektion började med en incheckning, denna gång fick vi svara på frågan om vad som gör oss glada, enfråga som inte var helt enkel att svara på. Många spännande tankar kom upp, men vi var överens om att det sociala samspelet och omtanke från andra människor är viktigt för vårt välbefinnande. Vi vill omge oss med personer som lyssnar på oss, gärna över en fika eller en god middag. Komplimanger och uppskattning är mycket viktigt för att må bra, att ha människor omkring sig som ser och förstår en. Det sägs att ett leende föder ett leende, och vi i klassen tror att det stämmer. Vi blir glada av spontana möten, folk som hälsar på stan eller någon närstående som gör det där lilla extra. Våra fritidsintressen skänker oss mycket glädje, såsom sport, musik eller stand-up. Vi diskuterade skillnaden mellan att umgås med vänner respektive ledsagare eller assistenter. Vissa i klassen hävdade att det är svårt att få en lika genuin relation när man vet att motparten får betalt för att träffa en.

 

Efter incheckningen gick vi in i en diskussion om feedback, vad som är bra respektive dålig kritik. Detta för att vi ska kunna stötta varandra så bra som möjligt i grupphandledningen inför våra fördjupande uppgifter.

 

Bra konstruktiv kritik ger förslag på förbättring. Då berättar kritikern vad hen tycker borde förändras, samt hur det kan göras. Ibland vet kritikern att det är något som kan bli bättre, men inte hur. Denna form av kritik kan ändå vara till nytta, eftersom mottagaren förstår att det är något hen behöver arbeta vidare med och kanske be om feedback från fler personer

 

Det är viktigt att vara saklig när man ger respons. Det positiva måste väga över. Påpeka två positiva sidor och en negativ – aldrig tvärtom. Feedback är till för att förbättra, inte att trycka ner någon och få den att känna sig dålig. Det är alltid bra när någon ber om återkoppling. Det känns lättare att framföra den negativa kritiken om man vet att mottagaren vill höra den. Kommunikation är viktigt, så man vet var man har varandra. Man måste våga påpeka både ris och ros, för att det ska bli så bra som möjligt för båda parterna. En bra kritiker kan se tanken bakom den sämre prestationen och ger feedback utifrån det.

 

Mottagaren har alltid ett val om hen vill ta emot kritiken. Det kan vara både positivt och negativt. Viss kritik behöver man inte ta åt sig, allt handlar om situationen och vem anmärkningarna kommer ifrån. Ens egen stolthet får inte vara ett hinder för att ta emot välmenad och välbehövlig respons. Inom en relation måste man kunna prata och diskutera, för att få det bästa resultatet för alla inblandade. Det kan få förödande konsekvenser om man inte har förmågan att ta till sig andra människors synpunkter. En god självinsikt gör det lättare att ta emot mothugg från sin omgivning.

 

Ofta känner mottagaren om responsen är genuin och kommer från hjärtat. Om kritikern har svårt att ta upp ämnet, så tyder det på omtanke och att relationen betyder mycket. Detta ger kritikern mer respekt och gör mottagaren mer villig att ta emot återkopplingen. Relationen blir starkare.

 

Olika personer har olika svårt att ge återkoppling till varandra. Det kan bero på situation, relation eller att personligheterna krockar. Vissa saker tycker man helt enkelt olika om – vet man det så är det onödigt att diskutera.

 

Vi i klassen samtalade om vikten av tydlighet i förhållande till assistenter och liknande personal. Vi kom fram till att man måste våga säga ifrån om det är något inom arbetet som inte känns bra. Det har inte med personen i sig att göra, utan arbetet den utför. Assistenterna är där för brukarens skull och ska därför göra livssituationen så bra som möjligt för den. Kommunikation är återigen väldigt viktigt för att risken för missförstånd ska minimeras. Precis som vi vill ge kritik så vill vi också få kritik när det behövs. Det är bättre att veta att man gjort något fel och kunna be om ursäkt för det, än att fundera på om man eventuellt skulle gjort på något annat sätt. Personer med funktionsnedsättning är inte gjorda av glas, varken fysiskt eller psykiskt. Man kan säga till oss, precis som alla andra, när vi borde ändra något.

 

Man är inte mindre omtyckt för att man ger eller får kritik.

 

Vi hade en kort rast och därefter samlades vi i våra handledningsgrupper. Inför lektionen skulle vi fundera över vilket ämne vi vill fördjupa oss i under våren. I grupperna skulle vi läsa upp våra förslag, för att sedan kunna ge feedback och hjälpas åt att finjustera våra idéer. Jag visste att jag ville fördjupa mig inom autism, men med hjälp av mina kamrater fick jag fler idéer inom det ämnet.

 

Syntolkning: Hus som står vid kanten av en å. Himlen är klarblå och husen speglas i vattnet. 

Veckans uppgift:

Veckans uppgift var att välja ett ämne att fördjupa sig inom, samt att välja tre frågor som man hoppas att uppsatsen kan ge svar på. Det kan vara både konkreta och mer abstrakta frågor. Vissa kommer vi få fullständiga svar på, medan vi får nöja oss med svävande svar på andra frågor.

Mina frågor:

Vad är autism?

-          Hur/varför får man autism?

-          Hur tar det sig i uttryck?

 

Vad finns det för fördomar om autism?

-          Har folk generellt bra eller dålig kunskap om diagnosen?

-          Hur är förståelsen i skolan/på arbetsmarknaden?

-          Är det lätt att bli dumförklarad?

 

Hur bör webben anpassas?

-          Hur borde webbplatser fungera för att vara anpassade för användare med autism?

-          Är det olika för olika personer?

-          Vilka problem kan man stöta på?
Hur kan man komma till rätta med problemen?

-          När bör man använda digitala tjänster som användare med autism? När bör man välja något annat sätt?

 

Det ska bli spännande att skriva den här uppsatsen. Min tanke är att dels leta efter information på internet, men också att intervjua en eller flera personer med autism. På så sätt hoppas jag både kunna få ren fakta om diagnosen, men också det mänskliga perspektivet.

 

Jag önskar er alla en trevlig helg!

/Emelie