EN 301 549

 

Syntolkning: en strandstuga som står nere vid havet. I bakgrunden syns träd och en klarblå himmel. 

Under den gångna veckan hade vi lektioner med Susanna från Funka och veckans syfte var att få fördjupade kunskaper inom standarden EN 301 549.

 

Måndag

Under måndagens lektion fick vi inte bara träffa Susanna, utan också Sabina som ska arbeta med oss under vår praktik. Hon är nyligen anställd på Funka, tidigare jobbade hon inom statsbyggnadsförvaltningen i Eskilstuna kommun. Hon arbetade med beteendeförändringsprojekt angående hållbara resor. Hennes tidigare arbete hade också med tillgänglighet att göra. I Sverige har vi en bilnorm och Sabina arbetade för att göra kommunen mer tillgänglig för fotgängare och cyklister. Idag är hon projektkoordinator på Funka och ska stötta oss i vår praktik.

 

Efter Sabinas presentation gick vi in i ett samtal om vårens praktik, vi fick tid att berätta om våra tankar och funderingar samt ställa frågor till Susanna. Jag berättade om mina funderingar kring vårt praktiska arbete, jag börjar känna mig trygg inom det teoretiska, men behöver mer kunskap för att kunna göra granskningar. Susanna berättade att fokus denna termin kommer ligga på att lära oss om olika tester, så vi är redo inför praktiken. Under hösten fick vi grundläggande kunskaper för att kunna vara aktiva användare. Vi fick lära oss om olika lagar, vad en tillgänglighetsredogörelse är och hur vi kan skriva återkoppling till aktörer. Vårterminen kommer vara mer fördjupande, denna del av kursen riktar sig till oss som vill kunna granska hemsidor och kanske arbeta med det i framtiden.

 

Den här terminen vill vi lära oss ett standardiserat sätt att granska webbgränssnitt, så det blir välgjort och att vi gör likadant varje gång. Hos vissa aktörer kommer vi försöka ändra beteendemönster, de måste förstå hur viktig tillgängligheten är för att de ska börja prioritera den. Vi behöver påverka för att kunna förändra och få politikerna att vilja satsa pengar på tillgängligheten.

 

De kommuner vi samarbetar med har redan ett intresse för tillgänglighet. Vi behöver inte ändra deras sätt att tänka, däremot behöver vi visa dem vilka brister som finns samt hur de ska åtgärda dem. Vi kan också hjälpa aktörerna att göra en prioriteringsordning, alltså vilka problem som gör störst skada och därmed bör åtgärdas först. Vår praktik ska vara ett givande och tagande. Vi ska ge återkoppling till våra kommuner/regioner, men de kan också hjälpa oss att bli bättre i vår roll som användarexperter. Vi behöver lära oss att vara tydliga, samt förklara så att aktörerna förstår vad vi menar. Lagstiftning inom webbtillgänglighet är bara ett verktyg – vårt mål är att visa det mänskliga perspektivet. Det finns en lag, men det viktiga är vad lagen betyder för användarna.

 

Under praktiken ska vi arbeta två och två. Vi har alla olika förutsättningar, funktionshinder och hjälpmedel. Detta gör det svårt att genomföra granskningen enskilt, därför ska vi samarbeta för att kunna stötta varandra och få ett bredare perspektiv. Vi har alla olika sätt att använda den digitala tekniken och därför prioriterar vi olika tillgänglighetsåtgärder. Vi ska fokusera på det vi är bäst på. Så gör Funka alltid vid granskning av webbplatser. Man samarbetar minst två personer och fokuserar på det bästa som varje granskare har att erbjuda.

 

Fokus under praktiken kommer ligga på att granska webbplatser, men i mån av tid kan vi granska applikationer och dokument också. Vi ska både skicka en skriftlig rapport och ha ett muntligt möte med aktörerna. Under mötet får vi lära oss att tala för vår sak, samtidigt som aktörerna får chansen att ställa frågor. Det mänskliga mötet är viktigt, oavsett om det sker fysiskt eller digitalt. Vi kommer få en mall att följa för den skriftliga rapporten, så alla rapporter blir relativt enhetliga. Trots detta är det viktigt att egna reflektioner får ta plats. Ofta behövs det mer än bara en checklista i rapporten. Aktörerna vill inte bara veta att det finns ett problem, de vill veta hur de ska lösa problemet.

 

Efter vårt samtal gick vi igenom kursplanen, vad vi ska göra de olika veckorna. Sedan fick vi översiktlig information om EN 301 549

 

EN 301 549 i korta drag

När vi har en europeisk lag, i det här fallet webbtillgänglighetsdirektivet, behöver vi också ha en europeisk standard att luta oss mot. Standarden för webbtillgänglighet heter EN 301 549. Denna standard fanns redan innan webbtillgänglighetsdirektivet trädda i kraft och då syftade den enbart på tillgänglighet vid upphandling av IT-produkter och IT-tjänster. När standarden kom ut första gånger 2004 så var den direkt kopplad till upphandlingsdirektivet. Standarden är harmoniserad med europeisk lag, vilket innebär att den kan användas som minimikrav för att följa lagen. Den är också harmoniserad med nordamerikansk lag. Europa har haft ett starkt samarbete med US Access Board, för att förhindra att man säger emot varandra på olika sidor om Atlanten.

 

När en standard blir harmoniserad tar EU-konventionen upp den i Official Journal. Det är den publikation som konventionen har för legala frågor. När en standard är harmoniserad skriver man ofta ett H framför, denna standard heter då alltså HEN 301 549. En standard är frivillig, men när EU-konventionen pekar ut en standard för att den ska utgöra minimikraven för en lagstiftning, det är då den blir harmoniserad. Harmonisera kan också innebära att man gör lagen likadan i flera länder,  och i det här fallet har Europa harmoniserat med USA. Om något räknas som tillgängligt i USA så räknas det också som tillgängligt i Europa och vise versa. Det blir enklare för alla parter att ha samma krav i många olika länder.

 

I dagsläget har dock Europa gått om USA, eftersom vi under tre år, 2017, 2018 och 2019 fick tre nya lagar om digital tillgänglighet. USA har inte kommit framåt i den utvecklingen, deras lag pekar fortfarande mot WCAG 2.0 (Web Content Accessibility Guidelines), medan webbtillgänglighetsdirektivet pekar på WCAG 2.1.

 

Kortfattat innebär detta att vi behöver en europeisk standard som kan utgöra de tekniska kraven inom vår europeiska lagstiftning. Vi kan inte använda en standard som någon annan tagit fram. Lagen talar om vad som ska vara tillgängligt och vem som måste uppfylla lagens krav, medan standarden berättar hur man ska göra. Standarden är ett sätt att uppfylla kraven på, hittar man ett annat sätt så är det okej, bara man följer lagen. Detta kallas för Presumed Conformance. Det finns en viss flexibilitet, men standarden talar om vad som krävs för att uppfylla lagen. I WCAG är det bara fokus på de tekniska kraven, medan EN 301 549 också tar hänsyn till användarbehoven, vilket kallas för funktionell prestanda.

 

 Nu ligger Europa längst fram vad gäller lagstiftning om digital tillgänglighet. Det är en konkurrens mellan olika delar av världen, vilket gör att alla vill göra så bra som möjligt ifrån sig. Vår standard är framtagen för att användas i Europa, men flera andra länder har också tagit den till sig, exempelvis México, Australien, Indien och Kenya.

 

En standard för IT-produkter och IT-tjänster

EN-standarden är en standard för IKT-produkter och IKT-tjänster, alltså inte bara för digitala tjänster. Det handlar inte bara om webbplatser, utan också om biljettautomater, varuautomater, bokningssystem, betalterminaler, SOS-tjänster, mobiler, datorer, surfplattor och så vidare. EN-standarden är alltså mycket bredare är WCAG, det står för Web Content Accessibility Guidelines och syftar enbart på webben . IT finns överallt i vår vardag inte bara i våra mobiler och datorer. Gällande hissar så ingår det också att man ska kunna komma in och snurra runt med en rullstol. Detta kan man tycka hör till den fysiska miljön, men om man inte får plats i hissen så kan man inte heller trycka på knappen som räknas som en IT-produkt. Detta visar vilken hårfin gräns det är mellan den fysiska tillgängligheten och den som rör IT-produkter/tjänster.

 

Innehåll

EN-standarden innehåller 288 sidor.

·         Kapitel 0 – 3: I dessa kapitel finns bakgrund och omfattning av standarden. Det finns också referenser till andra standarder, samt en ordlista som förklarar hur de olika begreppen används. Kapitlen innehåller viktig information, men det är väldigt formellt skrivet.

·         Kapitel 4: Kapitlet informerar om funktionell prestanda, vilket med ett enklare namn kallas för användarbehov. EN-standarden är uppbyggd kring två olika sätt, det ena sättet är att utgå från användarnas förutsättningar och det andra är att ställa tekniska krav på tillgänglighet. Att utgå från två olika sätt gör det hela krångligare, men samtidigt mer komplett. Det är bra att börja läsa kapitel fyra – förstår man användarbehoven så har man lättare att förstå resten.

Kapitel 5 – 13 handlar om de tekniska kraven som berättar hur man ska göra för att uppfylla standarden.

·         Kapitel 5: Detta kapitel handlar om de generella kraven som kan användas i många olika sammanhang och på många olika sätt. Kapitlet förklarar hur man skapar en generell tillgänglighet.

·         Kapitel 6: Kapitlet informerar om tvåvägs röstkommunikation, alltså hur man hör och om man behöver texta för att kommunicera.

·         Kapitel 7: Detta handlar om video, inte bara på nätet, utan också videosamtal och liknande. Allt där bild och ljud är kombinerat.

·         Kapitel 8: Kapitlet berättar om hårdvara, exempelvis hur hårt man behöver trycka på en knapp eller andra kontroller.

·         Kapitel 9: Detta handlar om webb och kraven är baserade på WCAG, Det innehåller samma sak, men är formulerat på lite olika sätt.

·         Kapitel 10: Det innehåller information om dokument som publiceras på webben. Dessa krav hänvisar också till WCAG, men det finns vissa specifika krav som gäller bland annat PDF-dokument.

·         Kapitel 11: Det handlar om programvara, vilket kort sagt innebär applikationer och olika regler kring dem.

·         Kapitel 12: Det syftar på tillgänglighet kring dokumentation och support, Om man har ett system som kräver en instruktion så måste den vara tillgänglig. Om det finns möjlighet att skicka support så måste även det sättet att kommunicera med aktören vara tillgängligt.

·         Kapitel 13: Det här kapitlet innehåller kraven kring nödtjänster, exempelvis akutsamtal och SOS.

·         Kapitel 14: Det sista kapitlet handlar om hur man uppfyller kraven, ett kapitel som enligt Susanna inte tillför så mycket.

När man tittar på kraven så ingår en del av dem i webbtillgänglighetsdirektivet och andra inte. Några av de generella kraven ingår, liksom vissa delar at tvåvägs röstkommunikation och video, hur man textar och syntolkar rörlig media. Kapitel 8 om hårdvara är däremot inte alls relevant för direktivet, medan det innefattar allt innehåll i kapitel 9 som handlar om webben. Alla krav finns med förutom livetextning som är ett undantag. Kapitel 10 om dokument och kapitel 11 om programvara (appar) är också viktiga. Även kapitel 12 om dokumentation och support ingår till en viss del.

 

2025 kommer en ny europeisk tillgänglighetslag träda i kraft och denna innefattar även privat sektor. Där kommer hårdvara finnas med och nödtjänster är extra högt prioriterat. Då kommer alltså alla delar av standarden bli använda. Vi använder olika delar av standarden till olika regelverk, därför är det viktigt att ha krav för alla delar av systemet. Standarden kommer också uppdateras innan den nya lagen träder i kraft.

 

I EN 301 549 finns också ett antal bilagor

·         Bilaga A: Bilagan innehåller en tabell som visar exakt vilka krav i EN-standarden som ska uppfyllas för att uppnå kraven i webbtillgänglighetsdirektivet. Många stater tittar bara på WCAG , men det räcker inte, de måste titta på EN-standarden också. Därför är tabellen så bra. Den är nyttig för aktörer att ta del av eftersom den är tydlig och ger en förståelse för vad som krävs för att uppfylla webbtillgänglighetsdirektivet.

·         Bilaga B: Bilagan innehåller en annan tabell som jämför de tekniska kraven med användarbehoven. På så sätt kan man se vilka krav som är viktiga eller mindre viktiga för de olika användargrupperna. Genom att använda tabellen kan man hjälpa de som upphandlar att upphandla rätt och man kan också hjälpa aktören att göra en prioriteringsordning på tillgänglighetsbrister efter en granskning.

·         Bilaga C: Handlar om att testa tillgängligheten.

·         Bilaga D: En kort text som förklarar att kognitiv tillgänglighet inte är högt prioriterad i EN-standarden. Man hänvisar istället till W3C (som står bakom WCAG) och det arbete de gör för att ta fram bättre krav gällande kognitiv tillgänglighet.

·         Bilaga E: Denna bilaga har Susanna skrivit och det är en bruksanvisning. Man kan läsa om EN-standarden med ett lite enklare språk, man får svar på hur man ska använda den och vad syftet med den är.

·         Bilaga F: Den sista bilagan handlar om historiken kring standarden.

Bilaga D och E tillkom vid den senaste versionen av standarden – den uppdateras hela tiden.

 

Användarbehoven som står i kapitel fyra är hjärtat i standarden. Kapitlet innehåller en lista över de användarbehov som finns beskrivna i webbtillgänglighetsdirektivet och som också finns att läsa om i tillgänglighetsredogörelsen på många webbplatser. Det är där aktören skriver vilka brister gällande tillgänglighet som finns på webbplatsen samt hur och när dessa ska åtgärdas. Kapitel fyra beskriver hur lösningen ska fungera för olika användargrupper, samt beskriver effekten av de olika kraven.

 

Grupperna lyder som följande:

·         Användning utan att se

·         Användning med begränsad synförmåga

·         Användning utan att uppfatta färger

·         Användning utan att höra

·         Användning med begränsad hörsel

·         Användning utan talförmåga

·         Användning med begränsad funktion eller styrka i händerna

·         Användning med begränsad räckvidd

·         Minimera ljusflimmer som kan utlösa krampanfall

·         Användning med begränsad kognitiv förmåga

·         Privat integritet

 

EN-standarden innehåller ovanstående elva grupper, men webbtillgänglighetsdirektivet innehåller bara nio av dem. En av de som inte inkluderas är användning med begränsad räckvidd. Det kan handla om att man är kortväxt eller sitter i rullstol och därför inte når alla funktioner. Använder man en dator eller surfplatta kan man placera den så nära som man behöver. Detta krav syftar därför på den fysiska miljön och inte de digitala tjänsterna. Privat integritet ingår inte heller i direktivet. Det kan handla om exempelvis en bankomat som pratar högt och läser upp kontonummer. Då behövs ett hörlursuttag för att lösa problemet. Detta handlar inte om webben och det ingår därför inte i direktivet. Privat integritet är naturligtvis väldigt viktigt, men såsom det är beskrivet i standarden så är det inte relevant för den digitala tillgängligheten.

 

Onsdag

Under lektionen fördjupade vi oss inom standarden. VI började med en kort repetition av det vi gick igenom under måndagen och därefter pratade vi om två av bilagorna i EN 301 549.

 

Bilaga B – Så hänger det ihop

Bilagan innehåller en tabell som visar hur de tekniska kraven hänger ihop med användarbehoven. Kraven är uppställda på y-axeln och användargrupperna på x-axeln.

 

I kolumnen längst till vänster står de tekniska kraven uppradade. På den översta raden är sedan de olika användargrupperna beskrivna, exempelvis användning utan syn, användning utan att uppfatta färger, användning utan hörsel och så vidare. I varje kolumncell står det antingen P, S eller streck beroende på hur viktigt det tekniska kravet är för målgruppen. P står för primärt behov, S står för Sekundärt behov och streck innebär att det tekniska kravet inte har någon koppling till just den gruppen användare. Man har alltså gjort en mätning för hur viktiga kraven är för olika grupper.

 

Under lektionen pratade vi om kravet 5.1.3.11, ett krav som heter Ljudvolym för privat lyssning. Det handlar om system som pratar med användaren, exempelvis en bankomat, att man ska ha möjlighet att ändra volymen. För personer utan syn är det ett primärt behov, kan man inte se vad som står på skärmen så är ljudet helt avgörande för att man ska kunna använda systemet. För gruppen med begränsad syn är det ett sekundärt behov, vissa med nedsatt syn är beroende av ljudet, medan andra är i behov av förstoring eller skarpa kontraster. Både användare utan förmåga att uppfatta färger och användare utan hörsel har ett streck på det här kravet. Detta beror på att användargrupperna och det tekniska kravet inte har någon koppling till varandra. För personer med nedsatt hörsel räknas detta som ett sekundärt behov. Om man hör lite så finns möjligheten att öka volymen så pass mycket att man kan lyssna på informationen. Detta fungerar dock inte för alla och det räknas därför som ett sekundärt behov.

 

Det finns två olika sätt att använda tabellen, det ena sättet står beskrivet här ovan, nämligen att man utgår från ett tekniskt krav och tar reda på hur viktigt det är för olika användargrupper. Det andra sättet är att utgå från en användargrupp och se vilka krav som är viktigast för just de personerna. Detta kan vara till nytta om man arbetar med en webbplats som riktar sig till en viss användargrupp. Ett exempel är ungsyn.se som vänder sig till personer utan syn och med begränsad syn. Det är viktigast att webbplatsen fungerar för dessa individer, trots att den bör vara anpassad för alla.

 

Vårt uppdrag som användarexperter är dels att ge det mänskliga perspektivet, men också att hjälpa myndigheterna att prioritera vilka tillgänglighetsbrister som bör ordnas först. Har man en lång lista på problem så kan man inte åtgärda alla på en gång. Aktörerna har varken tid, resurser eller kunskap för att göra allt perfekt från början. Om det hade varit så enkelt så hade lagstiftningen inte behövts. De problem som begränsar användarna mest måste fixas först. Tabellen ger aktörerna en tydlig bild av vad en otillgänglig webbplats får för konsekvenser för olika användare.

 

Det finns två tillfällen då bilagan används mest.

1.      Upphandling: Innan aktörer köper in ett system så måste de ställa krav på tillgängligheten. De kan jämföra de olika anbudsgivarna och se vilka krav de uppfyller. Förmodligen uppfyller ingen alla krav, men det är viktigast att de primära behoven är tillgodosedda. .

Utöver användarbehoven så behöver de också titta på var och när systemet ska användas. Om det är en biljettautomat som ska stå utomhus så behöver de tänka på att ljudet måste vara högre och att skärmen blir utsatt för solljus och därför blir svårare att se på. Webben påverkas inte av den fysiska miljön, men däremot av andra faktorer som har med situationen att göra. Om man ska fylla i ett formulär som kräver en instruktion behöver de fundera på var på webbplatsen det är bäst att placera instruktionen.

Vid upphandlingen behöver de också undersöka kostnader för att åtgärda befintliga tillgänglighetsbrister. Utifrån hur stora problemen är så kan de ställa olika krav på leverantören. Exempelvis att de primära behoven ska ordnas innan de levererar systemet, medan de sekundära behoven ska vara åtgärdade inom sex månader. Det måste finnas en plan för när de olika problemen ska vara lösta. Tills nöten är knäckt är det bra att hjälpa användarna att överbrygga problemet, exempelvis genom att erbjuda ett alternativt format eller hänvisa till en annan sida.

2.      Granskning: Webbplatser inom den offentliga sektorn ska granskas vid jämna mellanrum. Detta kan göras internt eller med hjälp av experter. Vid granskningen kan aktörer ta hjälp av tabellen, de kan se vilka användargrupper som berörs av olika brister, samt hur allvarliga de är. De bör göra en plan för när olika svårigheter ska vara lösta, samt erbjuda alternativa format under tiden. Detta ska presenteras i tillgänglighetsredogörelsen. Kommunikation mellan arbetsgrupperna inom myndigheten är viktig , för att tillsammans kunna åtgärda bekymren.

Syntolkning: en del av bilaga B. 

 

Bilaga A – Lagens minimikrav

Denna bilaga innehåller också en tabell där man kan läsa vilka av EN-standardens krav aktörerna behöver uppfylla för att uppfylla webbtillgänglighetsdirektivet. Direktivet kräver mer än WCAG, vilket har samma innehåll som kapitel nio, tio och elva i standarden, medan direktivet även innefattar kapitel fem, sex, sju och tolv. Aktören bör titta på bilaga A för att veta hur de ska uppfylla lagens krav. Det är tabellen som DIGG (Sveriges tillsynsmyndighet) utgår från när de skriver sin tillsynsrapport vid granskning av webbplatser.

 

I tabellen är vissa krav markerade som Conditional och andra som Unconditional. Unconditional betyder att kravet alltid gäller oavsett situation, medan Conditional innebär att kravet bara gäller när vissa saker är uppfyllda. Exempelvis om ett system innehåller video så finns det krav på att den ska vara textad. Om det däremot inte finns video så är kravet inte relevant.

 

I EN 301 549 finns det ett krav på att livevideo ska vara textad, men i webbtillgänglighetsdirektivet är det ett undantag, så länge videon inte ligger kvar på webbplatsen i mer än 14 dagar. Detta undantag är lätt att missa om man inte läser tabellen i bilaga A.

 

Under vår praktik ska vi rapportera alla problem vi hittar på webbplatserna. Dock är det viktigt att fokusera på det som ingår i lagen. Det är bra om alla brister kan rättas till, men för kunden är det viktigt att vi skiljer på det lagen kräver och det vi användare rekommenderar att de ordnar upp. Lagen kan man inte säga emot, men vi har alla olika åsikter. Aktörer kan riskera att försämra sina tjänster för vissa användargrupper, om de bara fokuserar på ett funktionshinder. Ett exempel på detta handlar om talsvarstjänster där Synskadades Riksförbund arbetat för att man ska kunna tala in sitt ärende, istället för att behöva trycka på alternativ. Detta har gått igenom hos många aktörer, men tyvärr har flera av dem nu enbart denna lösning, vilket inte fungerar för den som har svårt att tala. Det är positivt att aktörerna lyssnat på synskaderörelsen och löst problemet, men de har samtidigt skapat trubbel för andra målgrupper eftersom de inte sett situationen ur ett bredare perspektiv.

 

I onsdags var Sabina sjuk och i fredags var Susanna också sjuk. Därför blev det ingen lektion under fredagen. Veckans uppgift handlade om att försöka koppla sina egna behov till lagkraven. Den uppgiften finns i ett separat blogginlägg som publicerades under förra veckan. Hoppas ni alla haft en skön helg och bra start på denna vecka!

 

/Emelie