Utvärdering - Att se sig själv utifrån

 

Syntolkning: en bild på ett stallfönster, i fönstret syns tomtar och änglar. På vardera sidan om fönstret hänger ljuslyktor. Framför fönstret är ett bord dukat med en vit duk, grane, kottar och en liten upplyst julstad. 

Detta är vår sista hela vecka i kursen Användare som experter för den här terminen, nästa vecka har vi enbart en lektion på måndagen tillsammans med Funka. Denna vecka är det Josef från Furuboda folkhögskola som håller i lektionerna och temat är utvärdering.

 

Måndag

Lektionen började med en incheckning, där vi fick svara på frågan om vi brukar tänka tillbaka på saker som hänt, eller om vi hellre tänker framåt. Vi hade alla olika svar på detta, men de flesta menade att man tänker både framåt och bakåt. Man tänker framåt för att planera, men man tänker bakåt för att kunna göra framtiden bättre. Det kan också finnas händelser i ens förflutna som påverkar en under lång tid, även om man inte tänker på det. Visualisering togs upp under vårt samtal, vilket innebär att man föreställer sig en situation som inte hänt. Om man har scenskräck kan man visualisera att man står på en scen och att det går bra, för att lättare komma över sin rädsla. Idrottspersoner visualiserar ofta att de vinner sin match eller sitt lopp, för att motivera sig själva.

 

Från att tänka på det förflutna så är steget inte långt till utvärdering, vad krävs av en bra utvärdering?

Det är bra om man får ge återkoppling både individuellt och i grupp. Man bör göra det individuellt först, annars finns det risk att grupptrycket blir för stort och man vågar inte uttrycka sina egna åsikter. Ett gruppsamtal kan dock vara givande efter den individuella utvärderingen, för att få andra infallsvinklar och ta del av andra människors syn på situationen. Den individuella utvärderingen ska ske skriftligt och inte muntligt med aktören. Det är enklare att vara ärlig på ett papper än att säga det direkt till personen i fråga. Den skriftliga analysen ska ske först, därefter kan man bland in aktören.

Det är viktigt att ha tydliga ramar och mål med en utvärdering. Det kan också vara bra att återkoppla efter delmål. Konstruktiv kritik är en grundsten för en bra granskning, man måste kunna ge kritik på ett sakligt och artigt sätt. Det har stor betydelse för att få en bra dialog och nå sitt mål. Utvärdering handlar om att reflektera över det man gör bra, och det man kan göra bättre. Desto tryggare man blir i sig själv, desto lättare har man för att stå för sina åsikter. Ofta får dessa mer tyngd om man vågar uttrycka dem öppet.

Man måste veta vad man ska utvärdera, om det är ens egen insats eller något som händer runtomkring en, exempelvis den här kursen. I vissa analyser ska man utgå från både det enskilda perspektivet och helheten. Det är bra att separera dessa två delar, det blir lättare både för den som skriver utvärderingen och för den som tar emot den. Ibland flyter perspektiven samman och då är det svårare att sära på dem.

Beroende på hur bekväm man känner sig i en grupp så kan det behövas anonyma utvärderingar, så att allas åsikter kommer fram. Det känns tryggare då, eftersom ingen kan ifrågasätta ens synpunkter. I en grupp där man känner varandra väl är detta svårt att genomföra. Man har ett hum om vilka åsikter ens kamrater har, man vet hur de uttrycker sig och då brukar det gå att genomskåda. I den situationen är det bättre med frågor där man ger betyg från 1 – 5, då är det svårare att läsa av vem det handlar om.

Utvärdering är bra för utvecklingen, både individuellt och i grupp. Vi kommer granska denna kurs, för att kunna bli bättre. I en utvärdering är det viktigt med detaljer, det är svårt att få ut något av det om deltagare bara skriver ”bra och dåligt”. Vissa människor är mer analytiska än andra – därför är det bra med följdfrågor. Analytisk tänkande kan man öva upp och det är bra till en viss grad.

De flesta människor utvärderar sig själv i vardagen hela tiden. Exempelvis om man går på gymmet och det inte känns bra i kroppen. Efteråt konstaterar man det, frågar sig varför och funderar över vad man kan göra annorlunda nästa gång. Även detta är bra i en måttlig mängd, när det sporrar en och leder en framåt. Det kan dock gå till överdrift, om man hela tiden värderar sig själv utifrån sina prestationer.

 

Utvärdering handlar om reflektion, att återspegla det som hänt. Det är svårare för barn än för vuxna att analysera sig själva, eftersom det bygger på att se sig själv utifrån och förstå vad man gör. Att lära sig om utvärdering ingår i våra kursmål, eftersom det är en viktig del i rollen som användarexpert. Det finns två olika delar i kursen, den ena handlar om att sätta upp mål, planera och genomföra, medan den andra delen är utforskande och reflekterande. Vi kan se det här i skolan, men också så småningom som användarexperter. Den konkreta delen kräver en strukturerad utvärdering, medan den abstrakta delen kräver en annan sorts återkoppling.

I Sverige är vi skadade av utvärderingar. Vi gör det hela tiden för att vi måste, men det finns inte alltid något genuint intresse av att utvecklas. Elever svara på enkäter under hela sin skolgång, men det sker ingen förändring. Man måste lägga ner tid och man måste vilja blir bättre. Det krävs ett mod från aktörer att våga se sina brister och vilja komma framåt.

Det är dock en fara att inte utvärdera, det behövs och man måste få veta resultatet av det man håller på med.

Luftpolitik inom tillgänglighet innebär att aktörer får pengar från staten för att göra något tillgängligt, men det finns inget egentligt intresse – de bara gör det för att det står i lagen. Ungefär samma dilemma ser vi gällande utvärdering – aktörer skickar ut enkäter, men de bryr sig inte så mycket om svaren. Vissa vill bara ha ett papper på att det de gör är bra – resten är de inte intresserade av.

Att göra en utvärdering handlar om att se med andra ögon. Att kliva ur sig själv och tänka på sig själv ur ett större perspektiv. Det är bra att ställa sig frågor, samt prata och diskutera med utomstående, det är positivt oavsett om man utvärderar sin egen insats eller något i ens omgivning.

Beroende på klimatet så kan man reflektera på olika sätt. Om man har bra kontakt med sin lärare eller arbetsgivare kan man ge konstruktiv kritik under arbetets gång, och då behövs inte en utvärdering vid avslutad kurs på samma sätt.

Det är lätt att se lärare som producenter och elever som konsumenter, men det stämmer inte alltid – det handlar om ett samspel. Därför är det viktigt att eleverna får utvärdera sig själva och reflektera över sina insatser.

Den klassiska utvärderingen handlar om att svara på fyra frågor. Vad? Varför? Hur? och Vem? Vad har vi gjort? Varför har vi gjort det? Hur har vi gjort det? Vem har påverkats? Frågan om Hur brukar svara på frågorna om Vad och Varför. Frågan om När bör också finnas med, exempelvis: Gjorde vi detta i rätt tid? Det är viktigt att inte fastna i frågorna, utan komma ihåg att poängen är att utvecklas. Var snäll och sann, men var inte för hård mot dig själv. Vi är alltid våra egna största kritiker. Omtanke hjälper.

 

Onsdag

Onsdagens lektion ägnade vi åt att titta på kursmålen som rör lektionerna med Furuboda. Vi diskuterade dem, reflekterade över vad de innebär samt om vi uppnått dem under terminens gång.

Lektionen började med en incheckning, där vi fick svara på frågan om vilken konstform som ligger oss varmast om hjärtat. Vi hade olika svar på detta och många av svaren var kopplade till våra funktionsnedsättningar. Mina döva/hörselskadade klasskamrater föredrar bild och poesi, medan många av oss med synnedsättning uppskattar musik. Även film, böcker och teater togs upp, vilket alla kan ta del av om de är syntolkade eller  textade. En klasskamrat påpekade att sport är en form av konst, och flera av oss tycker om att dansa.

 

Kursmål för Användare som experter, Furubodadelen

 

Känner du att du har fått identifiera och formulera deltagarnas befintliga generella och specifika kompetenser kopplat till upplevelser av tillgänglighet?

Vi har fått lära oss om varandras situationer och det har känts naturligt. Vi har fått kunskap om hur beroende vi är av våra olika sinnen. En person med nedsatt syn använder sin hörsel desto mer och vise versa. Man kan inte föreställa sig hur det är att leva utan det andra sinnet. Vi har fått sätta oss in i varandras funktionsnedsättningar och hjälpmedel, exempelvis när en klasskamrat visade hur en skärmläsare fungerar, det var mycket givande. Man ska inte stirra sig blind på sin egen situation, man behöver få ett bredare perspektiv på tillgänglighet. I möten med politiker och myndighetspersoner kommer man inte framåt om man bara utgår från sig själv.

Alla verkar känna sig trygga i gruppen och vi kan prata fritt med varandra. Man blir tryggare i sig själv genom att lyssna på andra, och genom denna klass har vi fått många nya perspektiv på saker och ting. Vi har alla olika behov och behöver olika anpassningar. Man får en större förståelse för sina egna behov när man tar till sig andras. Ofta rullar livet på som det alltid gjort, och man reflekterar inte över om något behov förändras eller tillkommer.

 

Känner du att du har fått skapa förståelse av ditt egna lärande och de behov du har för att utveckla din kompetens?

Vi lär oss på olika sätt och det är bra att få kunskap om hur andra människor tar till sig information. Vi får lära oss mycket av varandra genom denna kurs. Lärandet är en process man inte alltid analyserar. Målet är att få mer kunskap, det får man på olika sätt och man behöver prata olika mycket om det.

Vi har fått en större lärdom om våra behov genom att skriva återkopplingar till kommunhemsidor, och genom att läsa våra klasskamraters återkopplingar. Vi har insett att vi behöver arbeta tillsammans, för att få ett resonemang.

Under Furubodaveckorna har vi pratat om olika användarperspektiv, men olika synsätt har också diskuterats under lektionerna med Funka. Då har det handlat om DIGG (Myndigheten för digital förvaltning), myndigheter och användare, som alla har sitt sätt att se på webbtillgänglighet.

 

Känner du att du fått kunskap om grupprocesser och maktordningar samt hur sociala strukturer påverkar individ och grupp?

Man kan inte göra det här ensam – i en grupp kan vi arbeta tillsammans. I samtal med myndigheter är man i underläge om man är ensam, det är bättre att vara flera personer som står bakom samma åsikt.

 

Efter detta samtal fick vi svara på en enkät om terminen, det var både öppna frågor och frågor med svarsalternativ från 1 – 5. Frågorna handlade både om kursens innehåll, upplägg och klimatet i ”klassrummet”. Jag tyckte det var ett bra formulär som täckte in alla viktiga frågor. I den här klassen har vi ett trevligt klimat där alla får komma till tals, men vis av erfarenhet så vet jag att det inte alltid är så och därför är dessa frågor viktiga att ta med.

Josef förklarade att det är svårt att få en lagom balans mellan öppna frågor och frågor med svarsalternativ. Man vet inte hur mycket man kan förvänta sig av användarna. Ibland har aktören högt engagemang och användarna lågt, men det kan vara tvärtom. Som lärare är det lätt att bli dominant. I klassrummet sitter man på den högsta tronen och fördelar ordet mellan eleverna.

 

 

Veckans uppgift:

Veckans uppgift är att utvärdera den gångna terminen i kursen Användare som experter. Vi ska sammanfatta vad vi lärt oss och presentera några guldkorn från hösten. Vi ska också svara på tre frågor om kursen.

 

Inför denna uppgift har jag läst igenom alla inlägg jag gjort på min blogg under denna termin och jag slås av hur otroligt mycket jag fått lära mig om webbtillgänglighet och hur många intressanta samtal vi haft inom klassen. Jag har fått fundera över frågor jag aldrig ägnat en tanke åt innan, såsom påverkan, härskartekniker och status. Varannan vecka har varit faktabaserad, då våra lärare från Funka har undervisat om lagar och regler som finns gällande webbtillgänglighet. De andra veckorna har Furuboda folkhögskola hållit i och då har vi i klassen fått diskutera och samtala om djupare frågor. Det har varit en bra blandning. Veckorna med Funka har oftast varit mer krävande, och då har det varit skönt med lite lugnare och mer reflekterande lektioner däremellan.

När jag skrev mitt första blogginlägg bestämde jag mig för att denna blogg inte bara skulle vara en plattform för mina uppgifter, utan också en plattform där man kan läsa sig till en sammanfattad version av det vi gått igenom i kursen. Detta har jag gjort både för min egen del, för att jag enkelt ska kunna se tillbaka på det jag lärt mig, men också för att andra som är intresserade av webbtillgänglighet ska kunna ta del av vår utbildning. Vissa veckor har dessa sammanfattningar tagit många timmar att skriva, men jag är ändå nöjd att jag gjort det. Jag är glad över att all information finns här.

Jag har valt tre guldkorn som är väldigt olika, men som visar den bredd som kursen har.

1.      När vi arbetade med härskartekniker tillsammans med Josef så hade vi gruppdiskussioner på fredagen. Då skulle jag och två klasskamrater diskutera tillgänglighet och använda härskartekniker på varandra. Alla tre tyckte det var svårt, men det blev ändå en bra lektion. Det blev ett slags rollspel, vi fick en avslappnad stämning och det var en bra avslutning på veckan.

2.      När vi hade lektioner med Susanna från Funka och arbetade med återkoppling. Då fick vi gå in på olika kommunhemsidor och skriva återkoppling till dem. Det kändes svårt eftersom jag inte gjort det tidigare, men det var roligt med mer praktiskt arbete och det kändes bra att få verklighetsförankring i det vi lärt oss.

3.      Vi hade många intressanta lektioner med Josef, men en av mina favoriter var måndagslektionen om behov. Den lektionen träffade mig precis rätt i tiden, eftersom jag under föregående vecka hade funderat en del över mina egna behov. Det kan vara svårt att veta hur mycket hjälp och stöd ens funktionshinder kräver, och det var väldigt givande att ha en diskussion om det med klassen.

 

 

Vad har varit mest värdefullt?

Det som varit mest värdefullt är lektionerna med Funka. Det finns så mycket lagar och regler inom detta område, och jag hade inte hört talas om någon av dem tidigare. Jag kände inte till DOS-lagen och de bakomliggande direktiven och standarderna, och jag visste inte att Sverige har en tillsynsmyndighet som heter DIGG.

 

Vad har varit roligast?

Det roligaste har varit att få bygga en egen blogg. Jag har inte bloggat sedan jag var 14 år, jag har funderat på att göra det länge, men tiden har inte funnits där. Nu har det varit ett perfekt tillfälle, eftersom det varit en del av kursen. Det har varit helt annorlunda jämfört med att bara skriva uppsatser och skicka till läraren, såsom man gjort under hela sin skolgång. Nu har jag fått designa plattformen själv och göra den till min egen. Jag har fått lägga in bilder, och jag har kunnat dela mina inlägg och visa vänner och familj vad jag fått lära mig. Det känns bra att bloggen kommer finnas kvar efter avslutad kurs, så den som vill kan gå in och läsa.

 

Om du tänker spontant på terminen, vad tänker du på då?

Jag tänker på hur mycket jag lärt mig under dessa månader. När jag påbörjade denna kurs hade jag inga kunskaper om webbtillgänglighet, så jag började verkligen från noll. Detta är inget ämne man brukar prata om i skolans värld, så jag har fått trampa helt ny mark. Det har varit väldigt intressant

 

Det ska bli spännande att se vad nästa termin har att erbjuda.

 

Nästa vecka har vi en avslutande lektion med Funka, och beroende på vad den innehåller så får vi se om det kommer ett blogginlägg i början av nästa vecka. Annars vill jag önska er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År, så hörs vi igen i början av januari <3

/Emelie