Föreläsning med Tommy Olsson från DIGG

 

Syntolkning: en snögubbe som glimmar av lampor. Han är vit och har på sig en röd halsduk och röd mössa. 

I måndags hade vi i kursen Användare som experter digitalt besök av Tommy Olsson som arbetar som specialist inom digital inkludering på DIGG, Myndigheten för digital förvaltning. Under lektionen berättade Tommy om DIGG:s arbete, vad de gör och hur det fungerar.

 

Vad gör DIGG?

DIGG är en ung myndighet som funnits i ungefär tre år. Deras uppdrag är uppdelat i fem olika delar.

1.      Huvuduppdraget är att DIGG ska styra och samordna den förvaltningsgemensamma digitaliseringen. Det betyder att de ska få Sveriges myndigheter, kommuner och regioner att samarbeta med varandra.

2.      DIGG har också ett främjandeuppdrag inom bland annat digital inkludering, där de hjälper både användare och aktörer.

3.      Nästa uppdrag är att tillhandahålla en digital infrastruktur och gemensamma digitala tjänster. Infrastrukturen byggs med hjälp av olika byggblock, där DIGG samarbetar med andra myndigheter. Blocken är olika kodkomponenter som aktörer kan använda för att bygga sina e-tjänster, det kan handla om exempelvis adressregister. Gällande digitala tjänster har DIGG tagit över en digital brevlåda som heter Min myndighetspost, som tidigare ägdes av Skatteverket. De ansvarar även för driften av eIDAS i Sverige, vilket är en teknisk tjänst som sköter kontakten mellan svenska och europeiska e-legitimationer, så att man kan använda svenskt e-ID i europeiska tjänster.

4.      DIGG:s fjärde uppdrag handlar om att följa och analysera digitaliseringen, både inom Sverige, Europa och globalt. De får uppdrag från regeringen där de ska göra analyser och ta fram rapporter.

5.      Det sista uppdraget bygger på tillsyn och kontroll, DIGG har både uppdrag inom e-handel och digital inkludering. DIGG är Sveriges tillsynsmyndighet.

Vilken av de fem delarna är viktigast? Alla är lika viktiga, det är uppdrag från regeringen. Däremot har de olika stor omfattning. Att styra och samordna tar mycket resurser. Att följa och analysera är väldigt högt prioriterat från regeringens sida. Den digitala infrastrukturen och de digitala tjänsterna är också viktiga, annars fungerar inte webben för många användare. Gällande tillsyn så har DIGG inte fått de resurser de begärt från regeringen och de har därför svårt att fullfölja uppdraget. Tyvärr blir främjandet prioriterat lägst.

 

Digital inkludering

Digital inkludering kan beskrivas som ett torn med olika våningar.

·         Individuella förutsättningar - Botten på tornet är användarnas egna förutsättningar, hur kunnig man är inom tekniken och hur väl man känner till sina hjälpmedel. Det handlar också om användarens motivation till den tekniska utvecklingen, samt om man litar på hemsidor som begär personuppgifter. Det är också en fråga om ekonomi, har man inte råd att köpa den tekniska utrustning som krävs för att ta del av vissa tjänster så blir man utestängd från det digitala samhället.

·         Åtkomst – Nästa steg kretsar kring om man rent praktiskt kan ta till sig informationen. Vissa tjänster är svårare att använda ute på landet om man inte har fiber eller 4G. Många tjänster kräver att man har mobilt bank-ID för att logga in, vilket alla inte kan få. Det går inte om man inte är folkbokförd i Sverige, om man lever under ett förmyndarskap eller om man inte är ansluten till någon bank.

·         Tillgänglighet - När de två första stegen är uppfyllda kommer man till det som kallas tillgänglighet, om man kan ta till sig innehållet och utföra funktioner på hemsidor oberoende av om man har en funktionsnedsättning.

·         Användbarhet – Högst upp i tornet hittar vi användbarhet, User Experience eller UX. Det handlar om att det ska kännes bra och naturligt att använda en tjänst. Man ska kunna förstå innehållet och veta vad man ska göra på webbplatsen. En bra design är också viktigt för en hemsida, samt att webbplatsen är smidig att använda.

De tre nedersta våningarna är de viktigaste. Om inte de är tillfredsställda så spelar det ingen roll om den fjärde våningen är det – många användare är utestängda i alla fall. Det är dessutom bara de tre nedersta våningarna som ingår i lagen.

 

Vad är webbtillgänglighet?

Det finns en ISO-standard som definierar vad tillgänglighet är.

Den grad till vilken en produkt eller ett system kan användas av människor med bredast möjliga omfång av egenskaper för att nå ett givet mål i ett givet användningssammanhang.

Det täcker in det mesta, men kan tydligare beskrivas på nedanstående vis.

Tillgänglighet är att inte sätta upp onödiga barriärer för användarna.

Det kan vara svårt för aktörer att veta vad som är barriärer för användare, samt vilka som är onödiga och vilka som måste finnas där.

 

Webbtillgänglighetsdirektivet

Den lag som DIGG arbetar mot är först och främst webbtillgänglighetsdirektivet. Det är ett EU-direktiv som trädde i kraft 2018. Sammanfattningsvis så kräver direktivet att digital offentlig service inom EU ska vara tillgänglig för användarna. Direktivet hänvisar till en europeisk standard vid namn EN 301 549. Standarden innehåller många krav och vissa av dem hänvisar vidare till riktlinjer som kallas WCAG 2.1, vilket står för Web Content Accessibility Guidelines. Dessa riktlinjer innehåller krav på tillgänglighet som används över hela jorden, det är fyra principer, 13 riktlinjer och totalt 78 olika krav. De är indelade i tre olika nivåer, 50 av kraven ingår i EN-standarden och därmed också webbtillgänglighetsdirektivet. Ett EU-direktiv genomförs genom att varje medlemsstat stiftar varsin nationell lag som hänvisar till direktivet. Det är inte en förordning som direkt gäller i hela EU, utan det måste gå vägen genom nationell lagstiftning.

I Sverige har vi Lagen om tillgänglighet till digital offentlig service, som förkortas DOS-lagen. Lagen trädde i kraft 2019 och menar att all digital offentlig service i Sverige ska vara tillgänglig. I samband med lagen kom också en förordning. Förordningen säger att DIGG är Sveriges tillsynsmyndighet, att de har ett främjandeuppdrag och att de har föreskriftsrätt för DOS-lagen. Det innebär att de får ta fram detaljerna i lagen. Föreskrifterna kom ut i maj 2019, vilka hänvisar tillbaka till EN-standarden. Uppfyller man en viss del av standarden så uppfyller man också kraven i lagen.

Det är ett stort jobb att ändra en lag, eftersom det krävs ett riksdagsbeslut för att göra det. En förordning kan ändras med ett regeringsbeslut, men det är ändå omständligt. Föreskrifterna däremot, kan myndigheten som gett ut dem ändra när det behövs. Därför är det bra att ha en generell lag, där man kan ändra föreskrifterna i takt med att tekniken går framåt. Lagen, förordningen och föreskrifterna hänger ihop och tillsammans utgör de kraven.

 

Vem omfattas av lagen?

De som omfattas av DOS-lagen är den offentliga sektorn, det är statliga myndigheter, regioner och kommuner, beslutande församlingar i kommuner och regioner samt vissa kommunala och regionala olag. I Sverige omfattas också vissa privata aktörer inom vård, skola och omsorg, vilket går utöver webbtillgänglighetsdirektivet.

 

Vad omfattas av lagen?

Det som omfattas av lagen är digital service, det kan vara en hemsida, eller en applikation för mobilen. Det innefattar både publika webbplatser och e-tjänster, intranät och extranät. Lagen omfattar dessutom tidsberoende medier, det vill säga videoklipp eller ljudfiler, innehåll som tar en viss tid att spela upp. Dokument av olika slag och inbäddat innehåll, innehåll som hämtas från en annan webbplats ingår också.

 

Vilka är kraven?

Det finns fyra olika krav för webbplatser och mobilapplikationer. De ska vara:

·         Möjliga att uppfatta

·         Hanterbara

·         Begripliga

·         Robusta

Det är de fyra riktlinjerna i WCAG 2.1. Dessa kan man uppfylla genom att följa kraven i bilaga A i standarden EN 301 549. Det är ungefär 86 olika krav för en hemsida.

Utöver detta ska aktören också regelbundet skriva en tillgänglighetsredogörelse, där de beskriver hur väl de uppfyller kraven, samt om det finns några kända brister och varför de finns. I redogörelsen ska man också kunna kontakta aktören och påpeka brister på webbsidan. Det ska finnas en länk till DIGG, så att man kan anmäla till dem om man inte får någon hjälp av aktören.

 

Tillgänglighetsredogörelse

Visst innehåll i redogörelsen är obligatoriskt.

·         Vem aktören är och vilken digital tjänst redogörelsen syftar till.

·         Hur väl man uppfyller kraven och hur man har kommit fram till det. Har man gjort en självskattning (intern granskning), eller har man tagit hjälp av experter utifrån.

·         Aktören måste skriva vilka delar av webbplatsen som inte är tillgängliga och på vilket sätt. Exempelvis om ett dokument inte fungerar med skärmläsare eller om ett videoklipp inte är textat. Det finns vissa undantag från lagen, och om det finns innehåll som går under dessa undantag så ska man berätta det.

·         Det ska finnas information om när den senaste granskningen gjordes och när redogörelsen uppdaterades.

·         Det ska finnas en funktion för att påpeka brister hos aktören.

·         Man ska kunna hitta en länk till DIGG, för att anmäla aktören.

Redogörelsen ska vara i ett tillgängligt format, eftersom den främst är till för personer med funktionsnedsättning. Den ska vara lätt att hitta från startsidan, men helst från alla sidor på webbplatsen.

Fråga: I de flesta tillgänglighetsredogörelser finns två olika stycken, ett som heter ”Vad kan du göra om du inte kan använda delar av webbplatsen?” och ett som heter ”Rapportera brister i webbplatsens tillgänglighet”. För gemeneman betyder detta i princip samma sak. Är det ett lagkrav att det ska vara två separata stycken, eller skulle man kunna slå ihop dem?

Det är inget lagkrav. Det finns en mall som hjälper aktörer att skriva tillgänglighetsredogörelse. Mallen togs fram av den brittiska regeringen, och sedan har den översatts till svenska. EU-konventionen tog också fram en mall, men den var alldeles för svår att förstå. I den brittiska versionen var dessa två stycken med, så därför har det blivit så i Sverige också. Egentligen innebär de olika saker även om det låter lika. Det första stycket handlar om att man har rätt att kräva alternativt format, medan det andra handlar om att påpeka brister. Det finns inget krav på att använda mallen här i Sverige, vilket finns i Danmark.

 

Vad gör lagen för användaren?

Den ger användarna möjlighet att på ett enkelt sätt rapportera brister till en aktör. Man kan be om ett alternativt format för det som inte är tillgängligt och för det som är undantaget från lagen. Det innebär inte att man kan få det i vilket format som helst, men man ska kunna få det i något format som fungerar för en själv, exempelvis via punktskrift eller en ljudfil. Som användare kan man också anmäla en aktör till DIGG om de inte uppfyller lagkraven. Ett av undantagen från lagen kallas oskäligt betungande anpassning, vilket handlar om ett tillgängliggörande som är för svårt eller dyrt för en aktör att genomföra. I tillgänglighetsredogörelsen måste man förklara vilka själen är till att innehållet inte är anpassat. Om man som användare inte delar aktörens uppfattning kan man kontakta DIGG, så får de göra en bedömning. Vad som räknas som oskäligt betungande anpassning beror på vilken kommun det är och vilka resurser de har.

 

Övervakning

DIGG och alla andra tillsynsmyndigheter inom EU har ett uppdrag från EU-konventionen att genomföra övervakning av digital offentlig service. Man ska göra fördjupade granskningar av ett litet antal webbplatser och applikationer, och en förenklad granskning av ett större antal webbplatser. Hur många hemsidor och applikationer är olika från land till land, beroende på folkmängd. I Sverige under 2021 ska DIGG göra en förenklad granskning på 282 hemsidor, fördjupad granskning på 25 webbplatser och sex applikationer. Anledningen till att det är ett litet antal applikationer är att de började omfattas av lagen sommaren 2020. Nästa år kommer antalet öka till 17 appar. I år kommer DIGG inte uppnå målet, eftersom de inte fått tillräckliga resurser från regeringen. De klarar målet gällande de förenklade granskningarna, men inte de fördjupade.

 

Förenklad granskning

Den förenklade granskningen kan man göra med automatiska verktyg, trots att man vet att de inte upptäcker alla brister. DIGG använder ett verktyg som heter OAW, som är utvecklat av Spaniens tillsynsmyndighet. Många av kraven i WCAG 2.1 behöver kontrolleras manuellt och enligt uppgifter från Spanien försöker deras automatiska system granska endast 19 av de krav som finns. Ofta utger verktyget varningar, men sedan får man ändå kontrollera det manuellt. Systemet sätter hemsidorna på en skala mellan 0 – 10, beroende på hur många krav de uppfyller. De sämsta webbplatserna DIGG har granskat i år ligger på fyra i skalan , vilket innebär att de enbart uppfyller 40% av de 19 kraven som verktyget granskar. Vissa av hemsidorna har däremot varit nära tio. Snittet ligger på ungefär 7,5.  Stora aktörer med stora resurser får ofta bättre resultat. Pandemin har ställt till det för många myndigheter, eftersom de inte haft möjlighet att lägga lika mycket resurser på webbtillgänglighet.

Det finns många olika verktyg för att göra en förenklad granskning, så Tommy Olsson tror inte det finns någon aktör som använder samma verktyg som DIGG. OAW är ett bra program eftersom det kör java Script och analyserar resultatet utefter det, vilket är en fördel jämtemot verktyg som bara analyserar HTML-koden. Den kan därför hitta fler brister. Det kan dock uppstå problem om aktören inte kan hitta felet själv, om de bara tittar på HTML-koden.

 

Fördjupad granskning

Den fördjupade granskningen görs helt manuellt och under 2021 har DIGG tagit fram en tillsynsmanual. Den finns på DIGG:s webbplats och syftet med den är att aktörer ska kunna granska sina egna webbplatser utifrån manualen. Det finns tre olika delar i manualen, en för att granska webbsidor, en för dokument och en för mobila applikationer. Det är över 100 kontroller som ska göras per sida.

Det finns riktlinjer från EU-konventionen vilket urval av webbplatser och appar som ska genomgå en granskning. Urvalet ska innehålla tjänster på nationell, regional och kommunal nivå, det ska vara geografisk spridning och det ska täcka in så många verksamhetsområden som möjligt.

På varje webbplats ska DIGG göra ett urval av sidor och dokument att granska, då finns det också riktlinjer från konventionen som ska följas. Det brukar landa på ungefär 30 sidor på en myndighets hemsida och 5 – 10 dokument, vanligtvis PDF-dokument. Det brukar röra sig om minst två veckors heltidsjobb och därefter kommunikation med aktören. Sedan ska hemsidan granskas om, vilket brukar ta en vecka och därefter blir det mer kommunikation med aktören.

När man gjorde en utredning för att ta fram lagen så räknade man att det skulle krävas 1 – 1,5 heltidstjänst för att sköta granskningen. I år har DIGG haft fem personer som jobbat i stort sätt heltid med granskningen och de har ändå inte hunnit klart.

Tillsammans med sina danska kollegor har DIGG tagit fram ett mätetal, där man kan räkna ut ungefär hur tillgänglig en webbplats är. Ett värde som ligger under tio är godkänt, noll är felfritt. Mellan tio och 80 är det helt okej, men över 80 är katastrof Då är det uppenbart att aktören utestänger en stor grupp användare. Av de hemsidor som DIGG har granskat under 2021 ligger ungefär hälften under 80, de tre bästa ligger strax över 40 och de sju sämsta ligger mellan 100 och 150. Den myndighet som var bäst detta år var Krisinformation medan den sämsta var Skånetrafiken. Efter omgranskning var flera hemsidor nere på det gröna området, bland annat Krisinformation och Folkhälsomyndigheten.

När DIGG gör sina granskningar använder de alltid den senaste versionen av webbläsaren. Det kan uppstå problem vid användande av en äldre webbläsare, men då brukar problemen bero på den och inte hemsidan man besöker.

På den förenklade granskningen vill man komma så nära tio som möjligt, men på den fördjupade vill man komma så nära noll som möjligt. Det sämsta resultatet man kan få på den fördjupade granskningen är 500, då är man underkänd på alla krav på alla sidor.

I stort sätt alla webbplatser som blivit granskade har blivit glada för sina rapporter – de vill helt enkelt vara tillgängliga och de vill åtgärda sina brister. De kan använda rapporten för att få resurser för att bygga en mer tillgänglig webbplats.

 

Mätetal för otillgänglighet

Man har många olika faktorer för att få fram mätetalet för tillgänglighet. Det handlar om hur många krav som är underkända, men också hur allvarliga bristerna är. Det finns nyanseringar av kraven i standarden, bristerna kan vara hindrande, försvårande eller störande. Beroende på hur starkt kravet är så kan det påverka mätetalet. I EN-standarden finns också en koppling mellan de olika kraven och elva Functional Preformace Statements. Det brukar kallas för olika användningssituationer, exempelvis användning utan syn eller användning med nedsatt hörsel. Tio av dem är relevanta för tillgänglighetsfrågan, medan den elfte handlar om integritet. För att få reda på hur allvarlig en brist är så tittar DIGG på hur många användningssituationer som är påverkade. Man tittar också på hur många av de granskade sidorna på webbplatsen som bristen förekommer.

Det finns en tradition hos många kommuner att ha mycket information via PDF-dokument, trots att man idag hade kunnat göra det betydligt mer tillgängligt, exempelvis genom att göra en hemsida. Många har gamla dokument och dessa är inte tillgängliga, man måste göra tillgängliga Word-mallar. Dessa gamla dokument behöver åtgärdas för att aktören ska följa DOS-lagen. En aktör som DIGG varit i kontakt med har 8000 otillgängliga PDF-dokument på sin webbplats, Många av dem är inskannade dokument som blir en bild i datorn, vilket gör att man inte kan få texten uppläst. DIGG:s rekommendation är därför att undvika dokument i den mån det går och hålla sig till hemsidor istället. Det finns dock lagkrav på att visst innehåll ska finnas som dokument i arkivet.

Idag finns det inga skäl för aktörer att inte bygga tillgängligt – man vet hur man ska göra, så då är det bara att göra det. Flera aktörer som DIGG varit i kontakt med har valt att bygga helt nya webbplatser, eftersom de gamla varit för otillgängliga. Det är mycket enklare att skapa en hemsida som är tillgänglig, än att tillgängliggöra den i efterhand. Säkerhet och tillgänglighet behöver finnas där från början.

 

Vilka är de vanligaste bristerna vid granskning?

Det vanligaste problemet kallas info & relationer, och det finns på över 80% av de webbplatser som DIGG granskat. Detta fel innebär att man inte använt HTML på korrekt sätt. Man har designat något som en rubrik, men man har inte märkt det som en rubrik, eller att något ser ut som en lista men inte är en lista. Detta kan skapa problem för personer som exempelvis använder skärmläsare.

På andra plats hittar vi ogiltig HTML, det vill säga att man inte följer HTML-koden. Ofta hanterar både webbläsare och hjälpmedel det bra, men det kan uppstå komplikationer.

På tredje plats finns kontrast för grafik, vilket också är över 80%. Det handlar ofta om formulärfält, fokusmarkering eller diagram.

Nästan 75% av webbplatserna har brister gällande språkändringar, alltså att ord och fraser på andra språk inte är märkta på något sätt. Det påverkar bland annat hur en skärmläsare kan uttala orden. Tyvärr finns det inte möjlighet att märka ut detta i flera publiceringsverktyg.

Nästan 70% av sidorna har för dålig kontrast för text, alltså att texten inte har tillräckligt stark kontrast mot bakgrunden. Det kan vara svårt att läsa både för den som har nedsatt syn och för den som har nedsatt färgseende.

Det finns ett tekniskt krav som kallas Namn, roll, värde, vilket ungefär 60% av hemsidorna är bristande i. Det innebär att man har komponenter som inte förmedlar viktig information till olika hjälpmedel, framför allt uppstår problem vid användande av skärmläsare.

Textalternativ är nästa problem som förekommer, på nästan 60% av hemsidorna. Det kan innebära två olika saker. Det första är att en bild som förmedlar information inte har någon bildbeskrivning. Det andra är att en bild som förmedlar något mer abstrakt, exempelvis en känsla, har en bildbeskrivning som beskriver motivet, vilket egentligen är irrelevant för sammanhanget. Ett exempel på det sistnämnda är en artikel om Covid-19, med en bild på en kvinna som sitter på en bänk i ett snöigt landskap med en termos. Bildbeskrivningen lyder ”Ung kvinna med en termos”. Bilden vill förmedla att man ska umgås utomhus för att minska smittspridningen, men det framkommer inte av bildbeskrivningen.

Nummer åtta på listan, 45%, är att fokusmarkeringen inte syns. Det är ett stort problem om man är seende och navigerar med tangentbord, eftersom man inte kan se var på skärmen man befinner sig. Det är samma sak som att försöka använda datamusen utan någon muspekare.

På nionde plats med nästa 40% hittar vi sidor man inte kan navigera på med hjälp av tangentbordet, man är alltså beroende av en datormus.

Ungefär en tredjedel av webbplatserna har brister gällande flexibel layout, alltså att sidan inte anpassar sig för en mindre skärm, såsom mobilskärm, eller att den inte anpassar sig om man förstorar texten. Viss information syns inte på skärmen, eller så måste man skrolla i två ledder för att komma åt den.

De sju vanligaste bristerna finns på fler än hälften av alla webbplatser som DIGG har granskat, vilket är väldigt dålig kvalitét.

 

Tillsyn

 DIGG är tillsynsmyndighet för den svenska DOS-lagen, vilket innebär att de ska ta emot anmälningar. DIGG är däremot ingen ombudsman. De tar emot anmälan som ett tips på en hemsida som behöver granskas, de företräder inte användaren jämtemot aktören. De tar med hemsidan och gör en granskning under nästa tillsynsperiod. Under 2021 har DIGG fått ungefär mellan 6 – 15 anmälningar per månad. Tyvärr är alla anmälningar inte berättigade. Vissa månader är ingen anmälan giltig och som mest har det varit sex stycken.

Anledningen till att en anmälan inte är berättigad är att den gäller något som inte omfattas av DOS-lagen. Ofta handlar det om tjänster som kräver mobilt bank-ID vid inloggning. Andra vanliga felanmälningar handlar om att användare har svårt att hitta på en webbplats.

 

Vid bristande tillgänglighet

Tillsyn kan ske antingen från övervakning, eller på grund av en anmälan. När DIGG gör en fördjupad granskning och hittar brister så skickar de ett granskningsprotokoll till aktören, där de beskriver bristerna. Då gör de ett påpekande av brister. Påpekandet är informellt och dess syfte är att få igång en dialog med aktören. Förhoppningsvis kan de gemensamt komma fram till ett datum när bristerna ska vara åtgärdade, när tiden gått ut gör DIGG en omgranskning och om aktören fixat alla fel så kan de stänga ärendet.

Ibland är det inte så enkelt, antingen finns det brister kvar vid omgranskning eller så håller aktören inte med om att innehåll på deras webbplats är otillgängligt. Då får DIGG bli formella och göra ett föreläggande om att vidta åtgärder. Ett föreläggande är ett myndighetsbeslut, vilket aktören är skyldig att följa. Man kan överklaga till domstol, men om den håller med DIGG så är man skyldig att följa deras krav.

Nästa steg är att göra ett föreläggande med vite, vilket innebär att det kostar pengar för aktören att inte göra som DIGG kräver. Viteslagen bestämmer hur stor summan ska vara, men det ska vara kännbart oavsett vilken aktör det handlar om. Man kan också använda löpande vite, att aktören får betala en viss summa pengar om dagen till problemet är löst. Tanken är att det ska bli dyrare att betala vite än att åtgärda problemet. Än så länge har DIGG inte behövt utfärda något vite.

 

Tack till Tommy Olsson på DIGG för en mycket intressant och lärorik föreläsning.

/Emelie