Kunskap, härskartekniker och status

 Den här veckan har vi i kursen Användare som experter lektioner med Furuboda folkhögskola, vilket innebär att föreläsningarna bygger mycket på diskussion, reflektion och samtal med varandra. Vi har diskuterat kunskap, vad som händer med en människa som får en större lärdom. Vi har också pratat om olika härskartekniker och hur man kan bemöta dem. Utöver detta har vi samtalat om status, vilka grupper har hög respektive låg status i det svenska samhället och hur tar det sig i uttryck.

 

Måndag

Måndagens lektion började med en incheckning där vi i klassen fick berätta om vilka områden vi anser oss vara experter inom. Många tog upp det faktum att vi alla är experter på våra egna funktionsnedsättningar, det finns ingen som känner till dem bättre än vi som lever med dem. Många i klassen berättade om sitt teknikintresse och förklarade att de är experter inom det. Jag tycker själv att jag har lätt för det svenska språket, formulering, grammatik och stavning, så det valde jag att dela med mig av till klassen. Någon annan förklarade att man blir expert på sitt arbete när man jobbat på samma arbetsplats under lång tid. Andra områden som togs upp var sport, tillgänglighet och att skapa hemsidor.

Nästa samtal handlade om vad som händer med oss människor när vi får mer kunskap. Många i klassen hade olika tankar om detta och för mig var det väldigt givande att lyssna på mina kurskamrater. Vår lärare öppnade samtalet med att reflektera kring att desto mer vi lär oss, desto mer finns det att lära.

Flera i klassen var av åsikten att en människa blir mer avslappnad när man får mer kunskap. Man behöver inte hävda sig eller argumentera så hårt. En större lärdom ger förutsättningar att ställa bättre och mer relevanta frågor. Det kan vara stressande att inte vara säker på sin sak och därför kan kunskap ge bättre självsäkerhet. Vetskapen ger kött på benen och gör att man kan stå stadigt.

Det är lättare att få respekt från omvärlden om man bär på kunskap, och får man respekt så är det enklare att föra vidare informationen till andra. De flesta känner en stolthet i att kunna föra vidare kunskapen, så man kan utbilda fler. När man delar med sig av sin expertis får man ta del utav andra människors synpunkter. På så sätt utvecklas vi och får ännu mer lärdom. Ett bra exempel på detta är läraryrket. En lärare blir ännu bättre om hen lyssnar och tar till sig av vad eleverna har att säga. Det är ett samarbete och man får lära sig av varandra. Det är extremt viktigt att man inte blir för bekväm. Då blir man lätt en översittare som inte tar hänsyn till andra människors tankar. Man får inte bli för stolt, man måste kunna lyssna på sina medmänniskors kunskap också. En annan svårighet gällande lärande är att omgivningen gärna lyssnar på det man har att säga om de själva delar samma uppfattning, men annars kan det vara svårt att vilja ta till sig informationen.

Kunskapen leder oss framåt. Den gör oss stolta över oss själva, för det känns bra att lära sig nya saker. Genom insikten vi får kan vi både lära oss själva och andra. Vi vidgar våra vyer och får ett bredare perspektiv på saker och ting.

Det är lättare att gå in i en diskussion om man har kunskap inom området. Desto mer man kan, desto mer intressant blir diskussionen. Om två likvärdiga personer samtalar med varandra blir det oftast intressant. Om den ena personen har mer kunskap en den andra blir det en form av utlärning istället för en diskussion. Det mesta går att föra en dialog om, men grundvärderingar är svårt att diskutera. Det går inte att argumentera för eller emot och det är väldigt svårt att få någon att ändra sig.

De flesta människor har en tydlig känsla av vad kunskap är, och inte är, men det är svårare att beskriva rent konkret. Alla har olika bilder av vad lärdom är, men generellt har vi höga förväntningar på den. Det finns olika typer av kompetens . Den personliga kunskapen, där vi lär oss hur vi ska tänka och agera i olika situationer, och den faktabaserade kunskapen, den vi lättare kan läsa oss till. Ofta är den personliga kunskapen viktigast, den leder oss människor framåt och ger oss verktyg för att gå igenom livet.

Under lektionen fick vi en introduktion till vad skillnaden mellan självkänsla och självförtroende är. Självförtroende innebär att man känner sig trygg och bekväm i det man gör, medan en bra självkänsla innebär att man känner sig säker på sitt egenvärde , oberoende av hur man presterar. Dessa två har ändå ett starkt samband, eftersom de vi är och det vi gör ofta hänger ihop. Självinsikt och självkänsla är också starkt förknippade med varandra, känner man sig själv bra och är bekväm i den man är så behöver man inte bli lika bekräftad från omgivningen. Däremot tror jag att alla blir glada och självkänslan höjs lite extra om man får höra något snällt från någon i sin närhet.

Om man blir ifrågasatt för något man gör, säger eller tycker är det lätt att ta det personligt. Detta kan tyda på svag självkänsla. Om man har en bra självkänsla ser man sitt egenvärde ändå, oavsett om folk i ens närhet inte delar alla ens åsikter. Det blir inte heller något hot om någon annan har mer kunskap inom ens eget område. Detta är något vi behöver ta med oss in i rollen som användarexperter – det är omöjligt för oss att veta allt om allas situation.

 

 

Onsdag

Onsdagens lektion började liksom måndagen med en incheckning. Alla i klassen fick berätta hur vi mådde, samt dela med oss av en eller flera favoritböcker. Under samtalet framkom det att vi har väldigt olika smak när det gäller böcker, vissa gillar självbiografier, andra feel good, psykologi och deckare. Lars Kepler var en författare som nämndes flera gånger och som flera ansåg skriver bra böcker.

Efter incheckningen gick vi in i ett samtal om status, vilka grupper i Sverige har hög respektive låg status och hur tar det sig i uttryck?

Vi hade många olika tankar om detta, och vi var inte riktigt överens om vad som ger en person högt eller lågt socialt anseende. Samtalet började med att en klasskamrat påpekade att status är ett föråldrat uttryck. Förr hade adel och präster hög status i det svenska samhället, men så är det inte längre. Alla varelser har samma värde och ska behandlas med respekt, vilket innefattar både människor och djur.

Vem som har hög eller låg status beror på sammanhang. Det finns olika statusmarkörer, exempelvis märkeskläder och andra materiella ting. Vissa vill gärna visa sitt höga anseende utåt, medan andra inte bryr sig om det. Trots detta är det svårt att förneka den status som pengar innebär. Pengar ger makt och makt är det mest statusgivande. Personer med mycket pengar och makt kan hjälpa världen att få bukt på flera problem, exempelvis minska fattigdomen. Vissa gör det, men inte alla.

Den modernaste formen av status är den man får via sociala medier. Där räknas likes, kommentarer, delningar och följare som statusmarkörer. Det är något många användare strävar efter, framför allt den yngre generationen, men är det verkligen så bra? Det skapar en press, att hela tiden försöka nå hög ställning och sedan att bibehålla den när man väl fått den.

 

Status och jämlikhet är sammanlänkade, ett samhälle med stora skillnader i rang är inte jämlikt. I klassen togs ett påstående upp som vi hade olika åsikter om, nämligen att personer med funktionshinder har låg status i det svenska samhället. Ett argument för detta var att 50% av alla synskadade i Sverige är arbetslösa, vilket tyder på att vår arbetskraft inte är eftertraktad. Färdtjänsten dras in för många synskadade. Våra liv prioriteras inte och staten väljer att lägga pengarna på annat, vilket också tyder på att vi har låg status i samhället.

Ett argument mot detta var att arbetslösheten inte handlar om att vi har lågt anseende, utan att arbetsgivarna är okunniga och inte vet vad man är kapabel till när man har en synnedsättning. Många med funktionsnedsättning ser ner på sig själva – då kommer man aldrig framåt. Okunskapen kan man inte rå för, därför är det viktigt att informera. Frågan om färdtjänst handlar om själviskhet. Tjänstemännen tänker inte på de som blir drabbade – de vill bara spara pengar.

En annan synvinkel var att personer med funktionsnedsättning har olika hög status i olika människors ögon. Vissa ser ner på oss på grund av okunskap, medan vissa förstår att vi är precis som alla andra. Det värsta är när folk förstår, men ändå väljer att se ner på oss. Det är inte bara färdtjänsten som dras in, utan också assistansen. Man trampar på folks behov, vilket ger de drabbade en lägre ställning.

Okunskap är inget man kan skylla på – man måste lära sig.

 

Alla människor bär på fördomar, men det viktigaste är hur vi förhåller oss till dem. Man kan bära en fördom inom sig, men man behöver inte anspela på den utåt. På så sätt skadar den inte någon. Det är omöjligt för en människa att inte ha några fördomar.

Status är starkt kopplat till okunskap och fördomar. Om två döva personer är ute på arbetsmarknaden för att söka samma jobb, den ena använder enbart teckenspråk och den andra använder tal, då kommer den som använder tal att få jobbet. Arbetsgivaren tror det blir enklare att kommunicera och tar den lätta vägen. Detta leder till att den som talar får ett högre anseende. .

Inom dövvärlden finns det klasskillnader. De som kan teckenspråk har högre status än de som inte kan det. Är man döv/gravt hörselskadad och inte kan teckenspråk hamnar man lätt utanför i båda världarna, både den hörande och den icke hörande.

Vilken skola man går på och vilket yrke man har kan vara stora statusmarkörer. Läkare har hög rang, de har en lång utbildning och hög lön. Lärare har också en lång utbildning, men lägre lön och låg status. Assistansyrket har också lågt socialt anseende. Det gör att få personer söker sig till jobbet och då är det svårt att få tag i bra assistenter. De tänker inte på att arbetet är väldigt individuellt, det är stor skillnad beroende på vem man arbetar för.

Språk och kunskap hänger ihop. När man studerar på universitet handlar mycket om att använda ett korrekt språk och lära sig begrepp som är typiska för området. Språket blir då en symbol för tillhörighet. Språket är också ett maktmedel som medvetet eller omedvetet kan medföra en nedlåtande attityd. Man använder sig av ett språk som gemeneman inte förstår och visar på så sätt sin status på ett negativt sätt. Ett möte mellan expert och novis är speciellt. Det är lätt att glömma bort att motparten inte har samma kunskap som en själv, men det är alltid viktigt att förklara så att alla förstår.

 

Jag vill förtydliga att allt jag skrivit om veckans lektioner är reflektioner från mig, mina klasskamrater och vår lärare. Inget är rätt eller fel, det är våra personliga åsikter.

 

Syntolkning bild på ett träd som står nere vid havet. Vattnet är klarblått och himlen likaså. I bakgrunden syns öar i Stockholms skärgård. 

 

Veckans uppgift:

Veckans uppgift är att gå in på klimatprata.se och läsa om 25 olika klimathärskartekniker, samt hur man kan bemöta dessa. Vi ska fundera på om vi känner igen dem från våra samtal om tillgänglighet. Därefter ska vi välja ut tre strategier som vi upplevt, eller som vi tycker är intressanta. 

Alla 25 tekniker kan ni läsa om via denna länk:  https://klimatprata.se/klimatharskartekniker.php

En härskarteknik är en form av förtryck som kan drabba en eller flera personer. Exempel på välkända härskartekniker är osynliggörande, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam.

 

När jag läser igenom de olika teknikerna inser jag att jag varit förskonad från de flesta. Jag ger mig sällan in i diskussioner där jag kan bli utsatt för dem, ofta samtalar jag med personer som har åsikter som liknar mina egna.

Jag inser att många av teknikerna vävs in i varandra och det kan vara svårt att skilja dem åt. Exempelvis nummer 2, förminskande av insatser, och nummer 4, förlöjligande av gryende engagemang. Nummer två innebär att en person blir kritiserad för det hen gör för klimatet, eftersom motparten inte anser att hen gör tillräckligt. Nummer 4 innebär att personen kritiseras för att hen nyligen börjat tänka på klimatet och anses vara för sen på det. Teknik 11, skambeläggande tillrättavisande, 14, miljöengagemang som klyscha, och nummer 24, militant elitism,  hänger också ihop med dessa två. Härskarteknik 11 innebär att en persons miljöengagemang kritiseras och motparten hävdar att hen gör fel förändringar för klimatet, att det finns andra åtgärder som skulle hjälpa betydligt mer. Enligt teknik 14 tas en persons engagemang inte på allvar eftersom det ses som en trend. Nummer 24 menar att de förändringar en person gör för klimatet inte är tillräckligt radikala.

Andra härskatekniker som har ett starkt samband är nummer 16, individualiserat skuldbeläggande, 17, personangrepp eller karaktärsmord och nummer 29, skambeläggande ansvarsutkrävande. Nummer 16 innebär att en person kritiseras för att hens personliga ekologiska fotavtryck är för stort. Detta är ett effektivt sätt att döda engagemang för klimatet. Teknik 17 förminskar en person med uttalanden som ”Kan du inte bara ta dig samman och sluta äta kött någon gång?”. Tekniken fokuserar på personens dåliga karaktär eller bristande impulskontroll. Nummer 19 har som mål att personen i fråga offentligt ska berätta om hens dåliga engagemang för klimatet. Exempelvis att hen fortfarande flyger, trots att hen vet hur dåligt det är för miljön. 

 

En av de få tekniker jag har upplevt är nummer 10, besserwisser. Detta är inget jag råkat ut för i någon diskussion, utan i privatlivet. Personer som förhöjer sig själva och samtidigt förminskar andra runtomkring sig. Personen sätter sig själv på den högsta tronen och klankar ner på andras handlingar, tankar eller åsikter. Detta beteende sänker omgivningens självsäkerhet, skapar dålig stämning och minskar kreativiteten. Besserwissern kommer ofta med små påpekanden och tillrättaavisanden när någon annan berättar något.

Enligt klimatprata.se finns det fem olika sätt att bemöta en besserwisser.

·         Berätta om outtalade regler: Vi trycker inte ner varandra under våra samtal. Det är viktigt att formulera detta som ett faktum och inte som en fråga, för att besserwissern inte ska få någon chans att hävda motsatsen.

·         Ge tillbaka ord och uppmärksamhet till den som blivit avbruten.

·         Förklara att det inte är lätt att ha koll på alla detaljer. Använd dig själv som exempel och berätta om något du inte har stenkoll på.

·         Informera om att det inte är bra om bara experter diskuterar frågor, samtal och handling behöver ske på alla nivåer.

·         Bjud in besserwissern i samtalet. Låt hen komma med egna förslag, utan att bli dominant.

 

De flesta teknikerna som går att läsa om på hemsidan har jag på ett eller annat sätt hört talas om tidigare, men jag har aldrig fått något namn på dem. Exempel på en sådan teknik är nummer 9, aristokrati.

Det innebär att bara vissa personer får uttala sig om ett visst ämne. Personer som inte har tillräcklig kunskap blir inte lyssnade på eller ifrågasätts. För att få engagera sig i en fråga behöver man alltså vara expert inom området. Exempel på aristokratier är att man inte kan vara feminist om man är man, eller kroppsaktivist om man inte är överviktig.

Följande strategier presenteras för att bemöta denna härskarteknik:

·         Ställ följdfrågor till den vars åsikter blir avfärdade.

·         Skapa en jämlik struktur i gruppen, ge alla ungefär lika mycket utrymme och uppmärksamhet. Inför talarrundor, så alla får komma till tals.

·         Uppmärksamma problemet att bara vissa får uttala sig om områden som rör alla.

·         Förklara att det är viktigt att alla som är engagerade i frågan får komma till tals.

 

Den tredje och sista tekniken jag valt är nummer 12, splaining. Denna teknik kan jag koppla till det jag skrev tidigare om språk och makt. Tekniken innebär nämligen att man använder ett avancerat språk och inte tar hänsyn till den andra personens kunskapsnivå. Oavsett om motparten är insatt i frågan eller inte så kör den som splainar över hen, tar över samtalet och tror att hen själv vet bättre. Ett tydligt exempel är vetenskapssplaining, där en person tar över samtalet med siffror, statistik, källhänvisningar och namn på forskare.

Dessa förslag ges för att bemöta tekniken:

·         Fånga nyckelord från den som splainar och bygg vidare på det. ”På tal om …” Låt sedan den utsatte (som du vet kan området) berätta mer.

·         Uppmärksamma beteendet. Belys det faktum att personen inte ställer några frågor och tar för givet att resten av gruppen inte kan någonting om frågan.

·         Be om att hålla samtalet jordnära. Påpeka att exakta siffror inte spelar roll för att vi ska kunna agera och göra skillnad.

·         Fokusera din uppmärksamhet på den utsatte och lyft dennes perspektiv.

 

På fredag är det dags för redovisning, då ska vi föra diskussioner om tillgänglighet i mindre grupper och använda de härskartekniker vi valt.

 

Ha en trevlig helg!

/Emelie